FÖR STUNDANDE SKÖRDAR
Att Lantbruksakademien inte uppstod redan under 1700-talet kan synas en smula märkligt. Trots att synen på den svenske bonden kanske inte alltid har varit så insmickrande, insåg nog de personer som under denna tid stod i bräschen för näringarnas uppmuntrande att det var bonden som med sitt eget arbete kunde föra landet fram mot ekonomisk utveckling. Detta skulle ske med uppmuntran och rätt kunskaper om nya och bättre redskap, odlingsmetoder och om växternas näringsbehov. Men också genom en individualisering av jordägandestrukturen.Vetenskapliggörandet av vår svenska modernäring kom att bli en central del i en av tidens viktigaste tankeströmmar - det som kallas fysiokratismen. Denna jordbruksvänliga strömning leder som mycket annat den här tiden sitt ursprung från Frankrike, och utgör i sin tur en oskiljaktlig del av merkantilismen med sitt intresse för befolkningstillväxtens förutsättningar. En särskild svensk lantbruksakademi skulle ändå dröja till nästa århundrade. Instiftandet skedde 1811, sannolikt på personligt initiativ av kronprins Carl Johan. Verksamheten blev mycket starkt färgad av fysiokratismens ideal. Det svenska jordbrukets positioner förbättrades ständigt och det var som bekant under det tidiga 1800-talet som Sverige blev en spannmålsexporterande nation. På 1700-talet hade i stället tillkommit Kungl. Svenska Vetenskapsakademien och Kungl. Patriotiska Sällskapet, dit mycket av periodens tankegods kanaliserades. Betoningen av de tekniska och ekonomiska sidorna hos jordbrukets förhållanden ledde dock snart till ett behov av en särskild lärd institution för jordbruket. Den första uppgiften för den nya akademien blev att verka för tillkomsten av hushållningssällskap i samtliga län där sådana ännu saknades. Den Kungl. Svenska Lantbruksakademien blev samtidigt en integrerad del av statsförvaltningens administrationsapparat kring jordbruksfrågor, och en rad ärenden överfördes dit från Kungl. Maj:t för handläggning. En rad särpräglade personligheter samlades och blev akademiens första uppsättning av agrar kompetens, med tonvikt på teknik och ekonomi. Akademien inledde omedelbart sitt arbete med att till fäderneslandets fromma låta samla kunskaper av vikt för jordbruket. Samtidigt fanns i den tidigare verksamheten också ett uttalat intresse för näringarna i allmänhet. Detta ledde till uppbyggnaden av ett så kallat statistiskt arkiv, där en för sin tid oerhört framstående person kom att prägla verksamheten. Carl Fredrik Akrell, som blev lantmätare vid fjorton års ålder, var den statistiska avdelningens första förvaltare och samlade med kraft in stora mängder informationer från hela riket, inklusive ett betydande material avseende tider före akademiens tillkomst. I akademiens äldsta stadgar talas med visst eftertryck om vikten av detta arkivs inrättande. Akrell var akademiens förste "arkivarie", en syssla som hörde till chefen för den statistiska avdelningen. Det innebär inte att akademiens arkiv redan vid denna tid formades på ett för oss i dag lättillgängligt sätt. I stället får man anta att arkivets struktur färgades mer av insamlande än av ordnande. Diskussioner om arkivets ordning återkommer då och då vid sammankomsterna. Det ovan sagda är i korthet bakgrunden till att den här skriften har kommit till. Så här efter mer än 180 års verksamhet (den första verksamheten inleddes år 1813) är arkivet en spännande samling kunskaper, rik på detaljerad information om
enskilda människoöden, märkliga jordbruksapparater och olika orter och bygder. Genom att verksamheten har varit inriktad på hela landet är arkivet en riksangelägenhet. Syftet med den här skriften är att försöka rikta strålkastarljuset mot ett unikt arkivmaterial, som ännu inte i någon överdrivet hög grad har utnyttjats av forskningen. Att så inte har varit fallet beror delvis på att arkivet inte förrän 1982 blev förtecknat på ett vedertaget sätt, och att dess innehåll därför tidigare var svårare att överblicka. I det följande kommer Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens arkiv att presenteras med tre delsyften i åtanke. För det första att beröra olika ansatser till forskning som bör vara möjlig att göra med arkivet som utgångspunkt. Med forskning avses här inte endast akademisk agrarhistorisk forskning, utan alla sorters undersökningar på olika nivåer som kan bedrivas av människor med olika förutsättningar, men med ett intresse för landsbygden och lantbruket ur ett historiskt perspektiv. För det andra att beskriva hur man hittar i handlingarna. Genom flödesskisser över ärendenas handläggning och genom att peka på sökinstrumenten ges en överskådlig bild av arkivets struktur. För det tredje att översiktligt redovisa hela arkivets innehåll. Det sker dels genom ett sammandrag av den i detta sammanhang reviderade arkivförteckningen från 1982, dels genom ett sak- och personregister som bl a återger arkivförteckningens randanmärkningar. Förhoppningen är att alla som på något sätt intresserar sig för jordbruket, skogsbruket eller landsbygden i allmänhet lättare skall få en överblick över vad Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens arkiv kan erbjuda. Kanske kan skriften också inspirera till nya studier, eller hjälpa till med en annorlunda perspektivisering på pågående studier.
ARKIVET OCH FORSKAREN
Ett väl bevarat arkiv gömmer ofta spännande och ibland oanade möjligheter. Beroende på forskarens egna utgångspunkter kan samma material ur arkivet utnyttjas på flera sätt. Det för helt enkelt med sig ett annorlunda budskap beroende på vem som undersöker det. Att på en och samma gång närma sig ett arkiv och räkna med att det skall vara möjligt att fånga alla dess möjligheter är inte realistiskt. Här presenteras en genomgång gjord huvudsakligen med etnologiska och ekonomisk-historiska utgångspunkter. De olika teman som tas upp skall betraktas som exempel på ämnesområden som särskilt väl lämpar sig för studier, både med hänsyn till materialets kvalitet och kvantitet. Förhoppningsvis kan de tjäna som inspiration inför läsningen av den komprimerade arkivförteckningen, som ger en bild av hela arkivet. En historiskt intresserad agronom, jägmästare, veterinär eller tekniker skulle sannolikt se helt andra möjligheter i arkivet. Det sagda gäller särskilt för de närmast följande avsnitten i detta kapitel, som behandlar olika ansatser till forskning som borde vara möjlig att genomföra med akademiens arkiv som utgångspunkt. Dessa presenteras blandade med olika exempel ur arkivmaterialet, jämförelser med befintlig litteratur och avslutas med några litteraturreferenser för dem som önskar gå vidare på egen hand. De följande två avsnitten, Att hitta i arkivet och Arkivöversikt, syftar till att ge en bredare bild av vad arkivet faktiskt innehåller och hur man kan ta sig fram mellan de olika delarna. Ett arkiv är i sig ett slags spegelbild av verksamheten hos den som
åstadkommit handlingarnas framväxt. Under Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens tillvaro har verksam- heten förändrats kraftigt vid särskilt en tidpunkt, och några ord behöver därför sägas allmänt om arkivets karaktär. Som nämndes ovan var akademien från sin start en integrerad del av statsförvaltningen och handlade frågor för Kungl. Maj:ts räkning. Detta faktum har givetvis satt sin prägel på arkivet och medverkat till att ge det en nationell profil. Under loppet av 1800-talet ökade dock denna förvaltningsdel i omfattning på ett sådant sätt att statsmakterna fann för gott att den 13 december 1889 inrätta Kungl. Lantbruksstyrelsen. Denna skulle fortsättningsvis handlägga många av de ärenden som akademien tidigare skött. Det är förklaringen till att arkivet i dag innehåller en lång rad avslutade serier av handlingar. Det innebär också att fortsättningen av dessa typer av ärenden kan återfinnas i Lantbruksstyrelsens arkiv, som i dag till sina äldre delar förvaras på riksarkivet. När så är fallet kommenteras det i arkivöversikten. I samband med inrättandet av Lantbruksstyrelsen överfördes också en del äldre material, bl a rörande fiskeriintendentens och hans assistenters göromål. Kvar i akademiens arkiv finns i dag mycket litet om denna del av verksamheten. Akademien kan därmed betraktas som Lantbruksstyrelsens direkta föregångare, den senare för övrigt tillkommen tio år före Jordbruksdepartementet. Tiden fr o m 1890 har arkivet därmed en helt annorlunda karaktär än de föregående åren. Det nära samröret med hushållningssällskapen åtföljde Lantbruksstyrelsen fram till 1948. Då kom vissa av hushållningssällskapens arbetsuppgifter att handläggas av de nybildade statliga lantbruksnämnderna. Akademiens namnbyte 1956 från Kungl. Lantbruksakademien till Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, har inte avsatt samma brott i akademiens arkivbildning. Från 1990 har akademiens arkiv fått en ny uppläggning, som har motiverat varför denna presentation har avgränsats till åren 1813 - 1989. Litteratur
SYNEN PÅ BONDEN SPEGLAD I BELÖNINGAR FÖR FÖRTJÄNSTFULLA INSATSER
Främst genom landets hushållningssällskap, men i bland också på eget initiativ eller genomenskilda personers anmodan, medverkade akademien till utdelandet av belöningar till särskiltförtjänstfulla bönder för allehanda slags insatser inom jordbruket. Tvärtemot vad man skullekunna tro avsåg denna verksamhet inte uteslutande männens insatser. Kvinnor belönades försärskild flit inom den hushållsliga sfären, t ex textil- eller matberedning. Det är heller inte frågaendast om jordbrukande ståndspersoner; flera olika sociala grupper är representerade. När belöningar skulle utdelas skedde det efter ett slags remissförfarande, därhushållningssällskapet till akademien inkom med förslag på personer. Ett förslag motiveradesalltid utförligt och ger därigenom, även om materialet delvis uppvisar stereotypa motiv,möjligheten att skapa en bild av synen på hur en "ideal" bonde eller bondhustru bör varabeskaffad. Förutom motiveringarna, som lämnats av förslagsgivarna, förekommer iblanddessutom olika slags intyg, som syftar till att styrka personens lämplighet. Handlingarna kring detta belöningsgivande återfinns dels bland de Inkomna skrivelserna(serie E II), dels i Akademiens sammankomstprotokoll (serie A I a). Efter 1827 kan dealfabetiska registren till de Kronologiska diarierna
(serie C I) utnyttjas. Även in i vår tid delarakademien ut belöningar på motsvarande sätt till särskilt driftiga jordbrukare (serie A I b).Jämför förteckningen över belöningar (serie D VI). Frågor Med detta material som underlag borde det vara möjligt att både skapa ett slags kvantitativöversikt över vad som belönades och med vilka motiveringar, och att mera i detalj studera vadde enskilda åstadkommit. De olika intygsgivarnas och förslagsställarnas identitet kan också vara av intresse. Möjligen ger dessa en bild av en sockens sociala struktur, där förvisso prästen i detta sammanhang intar en särställning, åtminstone i kombination med en närmare studie i kyrkobokföringen för respektive orter. Med kunskap om personernas sociala hemvist kan också möjligen olika "synsätt" på bonden framtona: prästens, lantmätarens, grannens. Möjligen skulle det kunna finnas en gradskillnad i belöningsgivandet mellan akademien och hushållningssällskapen, de senare utan åtminstone en direkt knytning till staten. Belönas alltid samma saker av akademien och hushållnings- sällskapen, eller speglar akademiens belöningar mer en renodlat "statlig" uppfattning om vad som är berömvärt. Litteratur
SOCKENBESKRIVNINGAR OCH RESEBERÄTTELSER
Etnologer och historiker har ofta utnyttjat den typ av material som med ett samlingsnamn kan benämnas sockenbeskrivningar. Till denna grupp angränsar också olika slags reseberättelser. Två yrkesgrupper framtonar särskilt starkt när det gäller initiativen till sockenbeskrivningarna: prästerna och lantmätarna. Många har också skrivits av lanthushållare, d v s ofrälse ägare till större jordbruk. Olika syften ligger bakom, men ett mycket viktigt sådant är insamlandet av kunskaper om näringarna, särskilt jordbrukets förutsättningar och avkastning. Detta ligger väl i linje med fysiokratismens syn på jordbrukets uppryckande som den viktigaste vägen till en ekonomisk utveckling av landet. Sockenbeskrivningarna utmärks av en relativt fyllig beskrivning av olika företeelser på en viss ort, ofta med utgångspunkt från en frågelista. Sannolikt också av en rad textmässiga schabloner. Präster och lantmätare har agerat i sin egenskap av statens lokala ämbetsmän och "dokumenterat" en ort. Detta utesluter inte att många av detta slags beskrivningar från hela landet (inklusive Finland) har ett förvånansvärt personligt språk, som på ett livfullt sätt samtidigt ger en inblick i den enskilde författarens tankevärld. Även om det är "bygder", län eller landskap som behandlas, utgör grundmaterialet ofta beskrivningar från socknar. Det gäller även de "landshövdingeberättelser" som för vissa år ingavs till akademien. Jämför avsnittet nedan om jordbruksstatistik. Akademien hade ett särskilt inflytande på sättet att skriva sockenbeskrivningar. Genom statistiska avdelningens chef Carl Fredrik Akrell utformades formulär och frågelistor till sockenbeskrivningar och "landshövdingeberättelser". Ett uttalat syfte var att det skulle vara möjligt att återge en kvantitativ bild av jordbrukets läge i riket. Även om akademiens verksamhet inleddes först 1813 förekommer inte ringa mängder material av den här typen avseende äldre tider. Sannolikt utgör de rester av den samling av topografica som S G Hermelin under 1700-talet hopbragt, och som 1823 av Hermelins söner överlämnades som gåva till akademien. Det bör observeras att delar av denna samling senare
kommit att överlämnas till riksarkivet respektive Kungl. biblioteket. Flera av de sockenbeskrivningar och reseberättelser som ingår i akademiens arkiv har också publicerats. Jämför t ex Hebbes bibliografi över svensk lantbrukslitteratur. Några har också omtryckts med tillfogade kommentarer, eller tryckts långt efter sin tillkomst. Det kan dock vara av väsentligt intresse att jämföra de publicerade beskrivningarna med de otryckta versionerna. I en del fall har de ingivits till akademien utan anmodan, i bland med kommentarer av upphovsmännen som bl a berör bakgrunden till skriftens tillkomst mer i detalj. Sockenbeskrivningar och reseberättelser förekommer dels bland de Inkomna skrivelserna (serie E II), Skrivelser från landshövdingarna (serie E IV a), Inkomna beskrivningar och tabeller, Sverige och vissa län (serie E IV b) dels bland Inkomna reseberättelser och tävlingsskrifter (serie E VIII a, med register i serie E VIII b). Efter 1827 kan diariets alfabetiska register utnyttjas. Några beskrivningar blev också publicerade i akademiens tidskrift (serie B II a), eller hos hushållningssällskapen. Ett slags reseberättelser för senare tid är de redogörelser akademien erhållit från resestipendiater (serierna F I a -- F III bd). Frågor Sockenbeskrivningarna och reseberättelserna har sitt givna lokalhistoriska intresse. Det är också metodiskt intressant med akademiens samling av sådana skrifter genom att de samtidigt är uttryck för ett slags "centralarkivstanke", d v s att på ett och samma ställe samla en stor mängd informationer från skilda delar av hela landet. Det ger tillfälle och anledning till överblickar och jämförelser mellan olika landsändar och tidsperioder. Vilken slags information ansågs vara intressant. Hur samlades den in. Vilka var de som bidrog med alster och hur bunda eller fria i förhållande till t ex en frågelista var de. Hur bearbetades den inkomna informationen och hur presenterades den. Kan "nya" frågor ställas till materialet, trots att det oftast utgör svaret på en viss frågelista, d v s hur mycket "merinformation" innehåller det. Vad säger svaren på frågelistor, inkomna reseberättelser och sockenbeskrivningar om upphovsmännen, om sakförhållanden, om samhället. Litteratur
FOLKLIG UPPFINNINGSRIKEDOM
Förutom att akademien lät belöna särskilda enskilda förtjänster med guldmedaljer eller jetonger eller pengar, gick en inte föraktlig tid åt till utlysandet av tävlingar i skilda ämnen som bl a presenterades i upprop i akademiens tidskrift (serie B II a) samt i Post- och Inrikes Tidningar. Med denna metod har till akademiens arkiv samlats en stor mängd spännande handlingar som framför allt detaljerat berättar om olika slags fantastiska jordbruksmaskiner, odlingsidéer, byggnader, skogsskötsel, bokföringsmetoder, jordklyvning eller sättet att bäst låta värdera fastigheter, metoder att tillverka olika produkter som matvaror eller bränslen. Tävlingarnas teman avspeglar att jordbrukets omvandling under det tidiga 1800-talet inte endast handlade om uppodling av ny mark, utan också om att finna på nya metoder att göra saker och ting - såväl inom det praktiska jordbruksarbetet som t ex bokföring eller varuproduktion. Allt med jordbrukets ökande avkastning i sikte. Tävlingsteman bestämdes av akademien själv eller på förslag från hushållningssällskapen eller enskilda. På så sätt speglar de även vad som ansågs vara värdefullt att förbättra. Bidragen ingavs till akademien inom bestämda tidsramar, anonymt men med
upphovsmannens namn och hemort i ett med lack förslutet kuvert. Varje bidrag hade ingivits under ett "motto", ofta en latinsk sentens, vilket i de fallen sannolikt döljer präster eller andra lärde bakom. Det vore en viktig forskningsuppgift att närmare granska och kvantifiera uppgifter från detta material, även om det till viss del fordrar våld mot arkivhandlingarna i de fall de förslutna namnkuverten inte tidigare har brutits. Dessvärre har en del av de identitetsavslöjande kuverten avlägsnats. De inledande raderna till ett tävlingsbidrag på frågan : "hvilka äro de odlingsföretag, som förnämligast synas genom lån eller allmänna understöd böra befrämjas". Anonym författare. [E II : 3, 1822.] som det heter i akademiens sammankomstprotokoll, "förvaras av sekreteraren". Dessa tävlingsbidrag lär få förbli evigt anonyma, om de inte kan spåras t ex via akademiens eller hushållningssällskapens tryckta skrifter. Vid akademiens sammankomster (serie A I a) behandlades de olika tävlingsbidragen efter en remissomgång hos respektive avdelning som yttrat sig i en promemoria och där jämfört bidragens kvalitet (serierna A III a -- A III g) samt sammanställt ett yttrande. Förutom själva tävlingshandlingarna (som finns i serie E II), till vilka bilagts ritningar eller skisser när det gäller maskiner, finns alltså relativt lätt tillgängligt sammanställningar av akademiens egna ställningstaganden. Det är dock troligen så att de till tävlingshandingarna bifogade ritningarna är gjorda kopior, och att ytterligare en version kan finnas i hushållningssällskapens arkiv, vilket bör beaktas vid mer ingående studier som kanske fordrar större exakthet i detaljer. En förteckning över samtliga behandlade tävlingsämnen 1813-1912 finns i Juhlin Dannfelt (1913), bilaga 13. Prisfrågor fortsatte att ställas åtminstone fram till andra världskriget, om än i betydligt blygsammare omfattning. Över tiden speglas därför jordbrukets omvandling. Frågor Tidigare forskning har samlats kring kvantitativt material som t ex bouppteckningar och olika föremålssamlingar. Detaljkunskaper om bakgrundstankar borde vara relevant för all etnologisk forskning som studerar redskap och lokala variationer. Tävlingsskrifterna borde även kunna ge ytterligare informationer. Vad har man ansett vara viktigt att förbättra inom jordbruket. Ges motiveringar till olika förslag. Vilka är upphovsmännen och deras sociala hemvist. Vilka resurser har de föreslagna uppfinningarna fordrat. Har detta i så fall begränsat innovationsbenägenheten till de högre samhällsklasserna med större ekonomiska tillgångar, eller är det så att maskinerna befinner sig på olika tekniska nivåer beroende på vem som är upphovsman. Är innovationerna resultatet av läsefrukter i lärda skrifter eller kommer de sig främst av egen erfarenhet. Är det möjligt att se spår av "kända" maskiner, som mera är resultatet av professionella hantverkares eller innovatörers arbete, och att då i stället se på vilka sätt maskinerna har anpassats till olika lokala eller personliga behov. Kan materialet med andra ord ge en ny relief åt den eviga frågan om vilka grupper i samhället som är innovativa: bönderna själva eller de högre stånden. Litteratur
BORGERLIG UPPFINNINGSRIKEDOM
Bland tävlingshandlingarna finns också bidrag som kan urskiljas som "borgerliga" i förhållande till de som författats av bondeklassens medlemmar, som kan kallas "folkliga". Liksom är fallet med
sockenbeskrivningarna är det påtagligt att prästerna här spelar en viktig roll. Liksom bönderna var de ju verksamma inom jordbruket, om än på andra Litteratur
villkor. Prästerna synes i hög grad ha intresserat sig för jordbrukets bokföringsfrågor, värdering av fastigheter etc. Men de förekommer sannolikt även bland de olika tekniska uppfinningarnas upphovsmän. Prästernas omedelbara vinning av en stigande jordbruksavkastning låg i förhöjda tionden. Vad gäller handlingarnas placering i arkivet, se avsnittet om Folklig uppfinningsrikedom ovan. Frågor Vilken roll har prästerna spelat på lokalplanet när det gäller tekniska innovationer. Går det att spåra eventuell påverkan från t ex lärda skrifter - är prästernas innovationer främst resultatet av läsefrukter eller egen, praktisk erfarenhet. Framkommer några motiveringar till maskinernas utformning. Vilken "självbild" ger upphovsmännen. Förekommer egna kontrasteringar gentemot böndernas uppfinningar. Vilken bild av innovationers spridning ger materialet i sin helhet, lagt sida vid sida. Hur ser den bilden ut i jämförelse med t ex bouppteckningars bild av redskapsspridningen. Litteratur
TEKNIK FÖR JORDBRUKET - KUNSKAPER FÖR TIDIG SVENSK VERKSTADSINDUSTRI
Den tekniska kompetens som tidigt knöts till akademien med syftet att understödja jordbrukets praktiska arbete genom tillverkning av maskiner och redskap, både i full skala och i form av modeller, sammanfaller till stora delar med den tidiga svenska verkstadsindustrins. Det innebär att i akademiens arkiv finns handlingar som beskriver deras tidigaste verksamhet, vid Centralverkstaden och vid Experimentalfältet. För att nämna de mest kända: Abraham Niclas Edelcrantz, Fredrik och Peter Andreas Blom, J W Gerss samt den från England inhämtade Samuel Owen. Den tidigaste tekniska utbildningen kan också sporadiskt följas, t ex genom de årsberättelser från Mekaniska skolan med elevförteckningar som ingavs till den mekaniska avdelningen. Industrihistoriskt intressanta handlingar förekommer i Akademiens sammankomstprotokoll (serie A I a) , Mekaniska avdelningens protokoll (serie A III d) , Akademiens tidskrift (serie B II a), Inkomna skrivelser (serie E II), Handlingar och räkenskaper rörande Experimentalfältet (serierna FVII ba, G I aa, G I ab, G III, G IV, G V, G VI, G VII a, G VII b, G VIII, Ö XXIX). Tekniska beskrivningar förekommer dessutom ofta i Akademiens tidskrift (B II a). Frågor Personbiografiskt intressanta sammanställningar torde vara möjliga att göra kring det för industrihistorien relevanta persongalleriet. Genom Akademiens sammankomstprotokoll och särskilt Mekaniska avdelningens protokoll bör det framgå varifrån uppslag hämtats och hur idéer kunde knytas samman med skickliga hantverkare. Tankar om redskapens och maskinernas användning - sambandet mellan fysiokratismens ideal och akademiens tonvikt vid praktisk utövning. Litteratur
HUSDJURSAVELNS FRÄMJANDE
Försöken att förbättra det svenska jordbrukets förhållanden och avkastning på olika fält avsatte inte bara arbeten på det tekniska och ekonomiska området. Försök gjordes också t ex med att förändra och förädla den svenska husdjursstammen. 1844 beslöt staten att inrätta speciella avelscentra, så kallade stamholländerier för nötkreatur och stamschäferier för får. Denna verksamhet blev dock inte lyckad, avkastningen blev dålig och olika djursjukdomar följde med importen av olika djurraser, varför den
upphörde redan 1873 med undantag av Alnarps holländeri för korthornsrasen som fungerade ett litet stycke in på 1900-talet. I akademiens arkiv finns två arkivserier, F VIII avseende stamschäferierna och F IX avseende stamholländerierna, som akademien hade överinseende över. Vidare behandlas ärenden i Akademiens sammankomstprotokoll (serie A I a). Föregående uppslag visar L. Hofman Bangs reserapport från besök vid stamschäferierna 1852 [F VIII : 3]. Jfr även Sveriges Allmänna Fjäderfäavelsförenings arkiv! Frågor Vilken bild av denna parentetiska verksamhet ger de till akademien ingivna rapporterna och korrespondensen. Vilken roll intog akademien. Litteratur
LANTBRUKETS BYGGNADER
Det tekniska intresset innefattade även lantbrukets byggnader. Det speglas både i inkomna tävlingsskrifter och i diskussioner och inlägg i akademiens tidskrift. Tidskriften innehåller en rad renritade ritningar och planskisser över olika slags ekonomibyggnader. Arkivets tävlingshandlingar är ofta vackert kolorerade, och har detaljerade beskrivningar av byggnadernas tänkta funktion. Inkomna tävlingshandlingar finns i Inkomna skrivelser (serie E II) och Akademiens tidskrift (serie B II a). Tablå över en fähusbyggnad, publicerad i Kongl. Svenska Landtbruks-Academiens Annaler 1813 [B II a : 1]. Frågor Vilka bilder och "ritningar" av ekonomibyggnader spreds av akademien. Hur såg bakgrundsresonemangen ut, togs hänsyn till redskaps- och maskinutvecklingen enbart, eller även t ex hänsyn till djuren och människorna. Varifrån kom influenserna. Litteratur
EXPERIMENTALFÄLTET OCH MODELLSAMLINGEN
Akademiens förste direktör, Abraham Niclas Edelcrantz, fick ett stort inflytande över den tidigaste verksamheten bl a genom att sannolikt vara upphovsman till akademiens stadgar. För honom låg tyngdpunkten i den unga akademiens uppgifter helt på det praktiska. Det gällde att genom framtagandet av nya och bättre redskap och maskiner, nya växtföljder, nya växtsorter och med kunskaper om växtnäringens betydelse skapa nya metoder för jordbruket. Det skulle i första hand ske på två sätt, dels genom inrättandet av en Centralverkstad för tillverkning av olika jordbruksredskap, dels genom anläggandet av det som skulle kallas Akademiens Experimentalfält vid Skeppsbroäng nära Frescati, norr om Stockholm. Först genom omvandlandet av teoretiska kunskaper till praktiska försök kunde något värdefullt delges det svenska jordbruket. I ett slags försvarsskrift för Experimentalfältet uttrycker Edelcrantz på sin dödsbädd några "Strödda tankar om Kongl. Landtbruks Akademiens praktiska föremål och dess Experimental Fält", som sannolikt har nedtecknats av sekreteraren Rutström. Edelcrantz säger: "Det förnämsta af dessa föremål i allmänhet är, att samla och pröfva dels egen, dels andras erfarenhet. Akademiens förnämsta medel dertill ligger uti dess Experimental Fält, och Modellkammaren samt dessas rätta användande. [...] Att upphäfva Experimental Fältets bestämmelse och inrättning vore att upphäfva sjelfva Akademien, eller att reducera denna Stiftelse till en vanlig ekonomisk Societet. Det vore göra densamma oförtjent på Höge Stiftares och Regeringens kraftiga Beskydd samt Svenska Jordbrukares uppmärksamhet." [Kungl. biblioteket, handskriftsamlingen, X 389.] Trots ekonomiska svårigheter och stundom motsatta viljor inom akademien fortgick arbetet vid Experimentalfältet, som kom att bli en av akademiens viktigaste insatser för jordbrukets främjande.
Marken tillskrevs akademien 1814 och experimentverksamheten fortgick till 1963 när marken och byggnaderna kom att övergå till annan användning i samband med Stockholms universitets tillkomst. Verksamheten bedrevs som en avdelning till 1834, när den delades i en lantbruksavdelning och en avdelning för trädgårdsskötsel. 1864 tillfördes det kemiska laboratoriet som tidigare huserat i staden varigenom den agrikulturkemiska avdelningen bildades. 1886 tillkom ännu en avdelning, den växtfysiologiska. Senare, år 1905, ombildades alla avdelningar med undantag av trädgårdsavdelningen till en Centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet. I samband med detta tilkom även avdelningar för husdjursskötsel, mejerihushållning och bakteriologi. I akademiens arkiv finns mycket material till beskrivning av Experimentalfältets verksamhet. I sig skulle det vara en betydande uppgift att skriva dess historia. Eftersom arkivet synes vara ogallrat i hög grad, vore det möjligt att uppnå en hög deltaljeringsgrad beträffande Experimentalfältets uppbyggnad, funktion och utveckling. Handlingar förekommer i Akademiens sammankomstprotokoll (serie A I a), Mekaniska avdelningens protokoll (serie A III d), Akademiens tidskrift (serie B II a), Inkomna skrivelser (serie E II). Särskilda serier som gäller Experimentalfältet är F VII ba, G I aa, G I ab, G III, G IV, G V, G VI, G VII a, G VII b, G VIII, Ö XXIX. I akademiens museum samlades modeller och fullskaliga maskiner och redskap. Jämför avsnittet nedan om Akademiens Lantbruks- och fiskerimuseum. De ingår numera i Nordiska museets samlingar, dit de överfördes 1969. Vid Nordiska museet finns dels den gamla katalogen kvar, dels också en nyskriven föremålskatalog med fotografier av föremålen. Där är det möjligt att söka t ex efter olika typer av maskiner. Tillsammans med arkivets uppgifter borde det vara möjligt att göra undersökningar av enskilda maskintyper, särskilda maskinsamlingar inom museet, och göra jämförande studier mellan föremålen och de erfarenheter som akademiens folk tyckte sig kunna få ut av dem. Frågor Hur samlades kunskaper om nyheter på jordbruksområdet och hur omvandlades de till praktisk prövning vid Experimentalfältet. Varifrån införskaffades nödvändigt material och behövliga modeller för nya maskiner. Hur utnyttjades de modeller som tillverkades, kanske som förebilder för maskiner i full skala att tillverkas vid hushållningssällskapen. Fanns andra användningsområden. Fördes tankarna bakom maskinernas konstruktion fram explicit, togs någon ekonomisk hänsyn, var de tänkta för användning vid någon särkild typ av jordbruk, större gårdar eller även mindre. Litteratur Juhlin Dannfelt, H. 1913. Lantbruksakademien 1813-1912 samt Svenska lanthushållningen Litteratur
SOCKENMAGASINEN OCH JORDBRUKSKREDITER
Frågor som behandlar jordbrukets ekonomi och institutionella kreditförhållanden förekommer i en del olika sammanhang. Akademiens tidskrift innehåller en rad artiklar som behandlar särskilda teman, några av tävlingsskrifterna har teman som tar upp värderings- och finansierings- liksom bokföringsfrågor. Akademien bedrev en egen utlåningsverksamhet för finansiering av t ex sjösänkningsföretag eller jordbruksutbildningsinstitut, och under ett tiotal år hade akademien det övergripande greppet om sockenmagasinens låneverksamhet i hela landet, innan det överfördes till respektive länsstyrelse. Akademien var också remissinstans i samband med beviljandet av de statliga odlingslån
som riksbanken utanordnade. Vidare behandlas ekonomifrågor i en del av sockenbeskrivningarna som svar på delvis andra frågor, t ex om enskiftets verkningar. Akademiens intresse för jordbrukens ekonomi hade som utgångspunkt att söka bidra till en utveckling av den ofta bristfälliga bokföringen vid t ex godsen eller andra större jordbruk. Där saknades ofta möjligheter till en överblick av produktionskostnader och t o m aktuellt resultat. Genom det material som i detta sammanhang samlades in bör det vara möjligt att skapa en bild av de ideal som akademiens tjänstemän ville förespråka, att se de källor som utnyttjades, både svenska och utländska. I det senare fallet är även de översättningar som akademien lät bekosta av olika verk av intresse. Intresset för jordbruksfastigheters värdering sammanhänger delvis med grundförutsättningarna för en utveckling av en institutionell kreditmarknad, som är effektiv för jordbrukets behov. Flera tävlingsskrifter ingavs, men knappast någon ansågs uppfylla de förväntningar akademien ställt. Vid tiden för akademiens tillkomst fanns ingen egentlig institutionell kreditmarknad anpassad till jordbruket. Denna tid dominerade ännu den privata reverslånemarknaden. Mot den bakgrunden kan möjligen akademiens engagemang hos enskilda bönder med krediter för bl a sjösänkning vara intressant att följa, även om dess omfattning torde ha varit begränsad. För en tioårsperiod kan spannmålsmagasinens verksamhet överblickas rätt väl genom de tabell-sammanställningar och grunduppgifter som inkom till akademien i enlighet med ett Kungl. brev av den 30 juni 1832. Uppgifterna har delvis utnyttjats av Karl Åmark i dennes avhandling, men han byggde på de avskrifter och sammanställningar av uppgifterna som ingår i Statskontorets arkiv (förvarat på riksarkivet). Material rörande bokförings- och värderingsfrågor förekommer bland inkomna tävlingsskrifter (serie E II). Tillhörande resonemang inom akademien kring dessa samt uppgifter om beviljade krediter förekommer i akademiens sammankomstprotokoll (serie A I a). De senare behandlades även av räkenskapsavdelningen (serie A III g). Sockenmagasinen behandlas dels i den allmänna serien Inkomna skrivelser (serie E II), dels i specialserien med Inkomna uppgifter rörande sockenmagasinen (serie E IV c). Länsvisa sammandrag av sockenmagasinens verksamhet meddelas även från landshövdingarna i deras berättelser (serie E IV a). Samlade uppgifter om pågående kreditengagemang från akademiens sida framkommer ur huvudböckerna (serie G I aa och G I ab). Översättningar av utländsk litteratur behandlas vid akademiens sammankomster (serie A I a) och äldre litteraturinköp jämte en del tankar om motiven bakom biblioteket finns bland handlingar angående biblioteket (serie F V a och F V b). För modernare tider förekommer i arkivet efter Lantbruksakademiens ekonomiska forskningskommitté bl a en rad driftsstudier för stora och medelstora gårdar (Lantbruksakademiens ekonomiska forskningskommitté, serie F I). Modern företagsledning inom jordbruket behandlas i en del av akademiens arbetsorgan (serie F XI e). Frågor Det borde vara möjligt att bilda sig en rätt god uppfattning om de ideal akademien förmedlade kring jordbrukens bokföring, deras ursprung och motiveringar. Arbetsområdet visar på akademiens intresse inte bara för redskapsteknikens eller nyodlingens betydelse, utan även för olika "institutionella" förändringars betydelse för jordbrukets utveckling. Attityder till jordbrukets skuldsättning, synen på
krediter, tankar om hur jordbruksföretagen bäst skall finansieras borde framkomma, vilket kunde ha sitt intresse genom att akademien spelade en väsentlig roll för det svenska jordbruket genom sin kunskapsspridning. Vilka förhållningssätt spreds genom akademiens tidskrift. I sin egenskap av ett slags föregångare till sparbanksrörelsen vore närmare studier av sockenmagasinsrörelsen intressanta. Länge var sockenmagasinens spannmålsutlåning det enda institutionella kreditalternativet som fanns på sockennivå, om man undantar kyrkokassan och fattigkassan. Uppgifter om sockenmagasins bildande, initiativtagare, omfattning etc borde i kombination med en studie av en sockens sociala och ekonomiska struktur kunna säga oss något om vilka de var som i socknarna bedrev verksamheten. Trots flera kungliga påbud 1700- talet igenom, fick rörelsen inget större genombrott förrän mot slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Sammanföll den grupp bönder som intresserade sig för sockenmagasinen med "sockenbankirerna", de som svarade för väsentliga delar av den privata kreditmarknaden, eller var de konkurrerande grupper. Vilken roll fick sockenmagasinen i förhållande till den privata kreditsektorn, som den t ex speglas genom bouppteckningar. I den mån sockenmagasinens egna arkiv förkommit, och därmed saknas i respektive sockens kyrkoarkiv (hos landsarkiven), kan akademiens material ha ett stort värde, förutom genom den nationella överblick materialet medger. Litteratur
STATISTISKA UPPGIFTER OM JORDBRUKET
Att fånga jordbrukets förhållanden för att omvandla dessa till en statistisk överblick var en viktig del av akademiens uppgifter. Det skedde inte sällan genom insamlandet av ett relativt brett underlag, i bland i annan regi än akademiens och då överlämnat till akademien för behandling från Kungl. Maj:t. Hit hör bl a landshövdingeberättelser för vissa år (serie E IV a), diverse inkomna beskrivningar och tabeller (serie E IV b), uppgifter om sockenmagasinen (serie E IV c) men också skrivelser från hushållningssällskapen (serie E V) samt uppgifter om fisket (serie E IX d). Till underlag för statistiska bearbetningar ligger också inkomna sockenbeskrivningar, som var resultatet av från akademien utsända frågelistor. En del sammanställningar synes också ha inkommit men inte omedelbart utnyttjats, t ex skrivelser från lantbruksingenjörerna (serie E VI), skrivelser från kemiska stationer och frökontrollanstalter (serie E VII c), inkomna utredningar rörande skogsbärens förekomst (serie E IX c). Vissa statistiska sammanställningar gjorda av akademien skulle publiceras i Post- och Inrikes Tidningar (Inrikes Tidningar; Stockholms Post- och Inrikes Tidningar; Sveriges statstidning som den också har kallats under skilda tidsperioder). Frågor Det statistiska underlag som föreligger jämte publicerade uppgifter i akademiens tidskrift (serie B II a), borde vara ett intressant kompletterande material till andra, större sviter av jordbruksstatistik för skilda tider. Möjligen har det till akademien inkomna materialet ett förhållandevis högre kvalitativt värde, beroende på sin delvis berättande karaktär. Eventuellt kunde det vidare ha ett intresse att systematiskt jämföra skilda uppgifter i landshövdingeberättelserna med hushållningssällskapens berättelser för att finna likheter, eller tendensiösa skillnader mellan statlig och enskild rapportering från landsorten. Låt vara att flera sällskap hade landshövdingen till ordförande. Flertalet av de till akademien ingivna berättelserna från
hushållningssällskapen torde återfinnas tryckta i respektive sällskaps handlingar. Litteratur
PERSONBIOGRAFIER OCH INDIVIDEN SOM ARKIVBIBLIOGRAFISK UPPSLAGSÄNDA
Med akademiens galleri av personer verksamma inte bara som experter på jordbruksområdet, utan i många fall inom andra t ex tekniska eller vetenskapliga verksamheter, lämnas genom matrikelmaterial en del upplysningar av biografiskt intresse. Ofta förekommer även avbildningar, pressklipp och annat som samlats kring ledamöter och tjänstemän. Det faktum att många av dessa personer ofta var verksamma på andra fält, gör att material av deras hand kan förekomma på andra håll, i andra arkiv eller samlingar av handlingar. Svenskt Biografiskt Lexikon innehåller flera artiklar, där hänvisningar till olika institutioner lämnas. Eftersom detta material, vare sig det gäller manuskript, brev eller annat, kan ha relevans även för akademien bör kännedomen om enskilda personers biografi utnyttjas som en uppslagsbok till ytterligare material. I akademiens arkiv finns det personbiografiska materialet relativt väl samlat i några serier (D I a -- D II e samt K I a -- K I d), även om ett enhetligt register saknas. En ingång, förutom ledamotsnummer, är det register som finns bland matriklar över svenska och utländska akademiledamöter (serie D I a, volymerna 1-2 och 5). Personmatriklarna ger hänvisningar till andra handlingar i akademiens arkiv. Frågor Att närmare utreda t ex Jöns Jacob Berzelius' roll inom akademien torde ha sitt givna intresse. Det faktum att han under en lång rad år var Vetenskapsavdelningens föreståndare undanskuggas ofta helt av hans roll inom t ex Kungl. Vetenskapsakademien. Andra personligheter av speciellt intresse i akademiens tidigaste persongalleri är: Carl Fredrik Akrell, föreståndare för den statistiska avdelningen, Abraham Niclas Edelcrantz, akademiens förste direktör, Edward Nonnen, grundaren av Sveriges första lantbruksinstitut och Per Adolf Granberg, akademiens andra sekreterare som med sin enda hand skrev åtskilliga av akademiens protokoll med sin tydliga piktur, var en "känslofull rimmare", envis och skarp i sin roll inom förvaltningskommittén och ovän med sin chef, direktören Poppius (som för övrigt var Berzelius' svärfar). Något senare figurerar inom akademien Theodor Odelberg, uppvuxen på Enskede gård söder om Stockholm och senare landets förste jordbruksminister, och Herman Nilsson-Ehle, en internationellt ryktbar ärftlighetsforskare och botanist. Litteratur
LANTBRUKSAKADEMIENS EGEN HISTORIA
Ett självskrivet användningsområde för akademiens arkiv är att utnyttja det för akademiens egen förvaltningshistoria. Det kan gälla den formella organisationens innehåll, tjänstemännens historia, akademiledamöternas biografier, akademien som en del av statsförvaltningsapparaten, synen på akademiens verksamhet i press och från politiskt håll, akademiens byggnader, bibliotekets uppbyggnad, akademiens utländska kontakter - både förr och nu. Handlingar för sådana uppgifter finner man främst i akademiens olika protokollsviter (serierna A I a -- A V), akademiens tidskrift (serie B II a), pressmeddelanden (serie B III), tryckta och otryckta matriklar (serierna B IV, D I a -- D II c jämte K I a -- K I d), akademiens inventarieförteckningar (serie D VII b), skrivelser från Kungl. Maj:t (serierna E I a -- E I b), inkomna skrivelser och korrespondens (serierna E II och E III), stadgar för akademien och dess fonder (serie F IV a), bibliotekets handlingar (F V a -- F V e), handlingar angående akademiens
byggnader med Enaforsholm och Barksäter (F VI a -- F VI d), utländska forskarkontakter etc (serierna F X a -- F X c), högtidssammankomster, exkursioner, konferenser, olika arbetsorgan (serierna F XI a -- F XI f), räkenskaper (serierna G I aa -- G III), fotografier (K II a - K II b), samt inte minst samlingen av pressklipp (serie Ö VII). Frågor Akademiens äldre historia är relativt väl beskriven, inte minst av Herman Juhlin Dannfelt. Men flera områden skulle sannolikt kunna specialstuderas, som t ex akademiens tjänstemän och ledamöter. Någon samlad biografi eller översikt över dessa finns inte idag. Akademiens verksamhet har ofta varit utsatt för kritisk granskning från politiskt och andra håll. Olika reaktioner på detta inom akademien skulle vara intressanta att studera, kanske särskilt i samband med Kungl. Lantbruksstyrelsens bildande. Hur har akademiens roll som förmedlare av utländska impulser förändrats över tiden, är dess innehåll och inriktning densamma. Litteratur
AKADEMIENS LANTBRUKS- OCH FISKERIMUSEUM
Akademien erhöll tidigt en del äldre föremålssamlingar, bl a härrörande från den Kungl. modellkammaren, Kungl. Patriotiska Sällskapet och Christopher Polhems maskinsamling. De kompletterades med andra samlingar, t ex den tekniskt kunnige Abraham Niclas Edelcrantz' egna modeller. Senare tillkom Götrik von Schéeles modellsamling. Från 1838 huserade samlingarna i akademiens huvudbyggnad på Experimentalfältet, de flyttades 1867 till en lokal i Tekniska skolans då nyuppförda byggnad vid Mäster Samuelsgatan 36. Samlingarna flyttades därefter 1895 till en fastighet vid Luntmakargatan 4 för att 1905 komma till akademiens för ändamålet särskilt uppförda museum vid Experimentalfältet, med arkitekten Erik Josephson som upphovsman. I detta hus, fortfarande beläget invid nuvarande Stockholms universitet, fanns museet uppställt till 1969 då samlingarna överfördes till Nordiska museet. Under årens lopp skedde kompletteringar till museisamlingarna, bl a med maskiner som provats på Experimentalfältet. Vid Nordiska museet finns idag hela samlingen, inklusive en fiskeridel. Förutom den gamla katalogen och en rad PM och andra handlingar, finns akademiens museum förtecknat i den aktuella föremålskatalogen, med avfotograferingar av föremålen samt ingår i museets föremålsdatabas. I akademiens arkiv finns många dokument som redogör för museets tillkomsthistoria, föremålens förvärv och tankar om föremålens praktiska användning. I akademiens arkiv finns dessa handlingar främst i sammankomstprotokollen (serie A I a), förvaltningskommitténs protokoll (serie A II a), lantbruksavdelningens och mekaniska avdelningens protokoll (serie A III a och A III d). Förteckningar över föremål som förvärvats förekommer dels bland inkomna skrivelser (serie E II), dels bland verifikationerna (serie G III och G VII a). En uppslagsända till de senare är huvudböckerna (serie G I aa och G IV). Museibyggnaden behandlas särskilt i serien handlingar angående lantbruksmuseet (serie F VII c). Spridda fotografier finns i serien övriga fotografier (K II a) och en särskild svit av porträtt av Experimentalfältets tjänstemän innehåller en del miljöbilder (Ö XV). Frågor Tillsammans utgör föremålssamlingen och arkivets många uppgifter ett givet forskningsfält för dem som är roade av föremålsforskning. Ett "museiämne" vore att granska vilka strategier som användes för museets uppbyggnad, syftena bakom museet, tankarna om föremålens
användning, eller att skriva lantbruksmuseets historia. Några av akademiens tjänstemän, t ex Edelcrantz, hade särskilda tekniska intressen som vore spännande att närmare beskriva utifrån föremålssamlingarna. Litteratur
VÄXTNÄRINGSFORSKNINGEN
Intresset för artificiella gödningsmetoder fanns redan tidigt inom akademien. I arkivet kan en första inkörsport vara de handlingar som samlats kring salpetersjuderinäringen (serie E IX a). Hit gick visserligen relativt små kvantiteter kväve, men dessa gick alltså jordbruket miste om. Under 1800-talet startade tillförsel också av fosforgödmedel, t ex benmjöl och superfosfat. Det samma var fallet med Guano och Chilesalpeter. Men den stora frågan gällde hur man skulle kunna tillgodogöra sig luftens kväve. Detta klarade endast baljväxterna, varför behovet av kväve till spannmål och rotfrukter var stort. Denna strävan lyckades norrmännen Birkeland och Eyde med 1903, då de industriellt lyckades binda luftens kväve och överföra det i en form som växterna kunde tillgodogöra sig. Denna s k Norgesalpeter blev grunden för Norsk Hydro Elektrisk Kvaelstoff A/S. Redan under de första åren förekom skriftväxling mellan Experimentalfältets föreståndare Rhodin och Norsk Hydro, som bl a behandlade skördeutbytet av det nya gödselmedlet. I slutet av 1920-talet var norrmännens ljusbågemetod utkonkurrerad av Haber-Boschs ammoniakmetod. Det tyska IG Farben blev hälftenägare i Norsk Hydro, när detta företag köpte den nya metoden och produkten kallades nu Kalksalpeter Norig. I Sverige representerades denna av firma H. Lickfett i Stockholm, som under 1930-talet anställde agronomen Arne Hansson. 1942 bildades Gödsel- och Kalkintressenternas Samarbetsdelegation (GKS), som utgav tidskriften Växtnärings-Nytt. För att öka forskningen på området bildades 1954 Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning (SV), med nära knytning till akademien. SV-stiftelsen är en egen juridisk person och har därför en egen arkivförteckning. Från arkivet tycks ingen information av vikt ha gallrats sedan stiftelsens tillkomst 1954. Däremot saknar arkivet ämnesingångar. Från 1963 finns ett kronologiskt diarium (serie C1) till handlingarna (serien Akter E1A), som är ordnade strikt kronologiskt. Styrelseprotokollen (serie A1A) utgör i sig ett slags ämnesreferenser till handlingarna, med kontinuerliga hänvisningar dem emellan, men kännedom om ungefärlig tidsperiod är ändå väsentlig för att kunna utnyttja arkivet. Serien Årsberättelser (serie F7) ger en samlad årsvis överblick av verksamheten. Arkivet innehåller vidare en del arbetsmaterial och utkast samt inkomna slutredogörelser med kronologiska förteckningar (serie F3A och F3B). Frågor En spännande aspekt av ämnet växtnäring i Sverige är möjligheten till relativt snar överblick över både forsknings- och industrisidan, eftersom de innefattades av ett relativt fåtal experter på sina fält. SV-stiftelsens mycket välbevarade arkiv borde medge ett närgånget studium av många av de centrala frågorna inom växtnäringsfältet. Litteratur
JORDBRUKSUTBILDNINGENS INSTITUTIONER OCH FÖRGRUNDSGESTALTER
Sverige fick sitt första lantbruksinstitut 1834. Vid Degebergs lantbruksinstitut i Västergötland bedrev Edward Nonnen både praktisk och teoretisk utbildning för blivande agronomer m fl. Nonnen hade redan 1828 förvärvat egendomen, och erhöll från 1834 statens ekonomiska stöd trots visst
motstånd. Akademien bistod Nonnen ekonomiskt och erhöll löpande rapporter från Degeberg. Verksamheten vid institutet upphörde 1852, och lantbruksskolan flyttades till Klagstorp 1863. Förutom högre jordbruksutbildning hade Degeberg tillverkning i närmast fabriksmässig skala av jordbruksmaskiner. Handlingar rörande Degeberg och Nonnen finns bland skrivelserna från Degeberg (serie E VII a). Nonnens eget arkiv och fler handlingar från Degeberg förvaras i Skaraborgs länsmuseum. Andra utbildningsanstalter förekommer bland skrivelser från lantbruksläroverken och lantbruksinstituten (serie E VII b). Frågor Akademiens närmare samröre med Degeberg, eventuella förhandlingar med Gabriel Poppius (akademiens direktör och även president i kommerskollegium) kring finansiellt bistånd etc, borde vara möjligt att belysa, liksom att skapa en bild av de tidigaste kullarna elever, deras bakgrund osv. Litteratur
HÄSTMEKANISERINGENS FÖRUTSÄTTNINGAR - INBLICKAR I LANTBRUKSINGENJÖRERNAS VARDAG
De statliga lantbruksingenjörerna (så kallade från år 1857) var från 1835 verksamma med att ge tekniskt bistånd åt Sveriges lantmän i frågor rörande täckdikning, avdikning, torrläggning eller bevattning. Detta skedde under akademiens kontroll. Från 1890 stod de under överinseende av Kungl. Lantbruksstyrelsen. Deras främsta uppgift var att övervaka de med statliga medel finansierade jordbruksprojekten, särskilt vid de större jordbruken. Till akademien ingav de årliga rapporter över sin verksamhet, som var knuten till avgränsade geografiska distrikt. Detta samlade material ger en nationell överblick över de särskilt betydande arbeten som blev en förutsättning för "hästmekaniseringen" i vårt land för att tunga jordbruksmaskiner skulle kunna framföras över åkrar och ängar. Lantbruksingenjörernas årsrapporter innehåller uppgifter om vem som begärt deras hjälp, förrättningsorter, tidsåtgång i dagar, vilka arbeten som utförts (planer för växelbruk, odling av höglänt mark, omläggning av åkerjord genom täckdikning eller öppen avdikning, myr- eller kärrutdikningar, sjösänkningar, ängsvattning mm) samt behandlade arealer. Till rapporterna i tabellform finns ofta en rad anmärkningar, som mer detaljerat berättar om vilka arbeten som utförts. Jämför följande uppslag som visar en lantbruksingenjören Kempffs årsrapport 1867 för Stockholms, Uppsala och Södermanlands län [E VI : 13.] I akademiens arkiv finns dessa årsrapporter i bland skrivelserna från lantbruksingenjörerna (serie E VI). En översikt över lantbruksingenjörsinstitutets historia har dessutom skänkts till akademien (serie Ö VIII). Se även Kungl. Lantbruksstyrelsen, Agrikulturtekniska byråns arkiv, Tekniska avdelningen, serierna D XXIV Kortregister över förrättningsakter och ritningar till torrläggningsföretag 1841-1933, D XXV Förteckningar över beviljade statsbidrag och lån till torrläggningsföretag med anteckning om beslut 1881-1933, D XXVI Liggare över beviljade statsbidrag och lån ("sockenliggare") 1841-1933 samt F I Promemorior angående lån ur odlingslånefonden 1884-1892. Frågor Med lantbruksingenjörernas rapporter till grund borde en relativt detaljerad bild växa fram över de arbeten som var en förutsättning för "hästmekaniseringen" vid de större jordbruken. Att närmare granska vilka som anlitade deras specialisthjälp borde ha sitt givna intresse. Komparationer mellan olika landsändar och
tidsperioder kan göras. Litteratur
FISKE I STATSPERSPEKTIV
Under några decennier på 1800-talet fanns vid akademien underställda fiskeritillsynsmän eller fiskeriintendenter med assistenter, som hade i uppgift att ha en övergripande blick över fiskerinäringen, särskilt på västkusten. Lantbruksakademiens verksamhet innefattade alltså även vattenbruksområdet. Denna gren av verksamheten överfördes 1890 till den nybildade Kungl. Lantbruksstyrelsen. I samband med detta påfördes den nya myndigheten en hel del handlingar, som har sitt ursprung från akademiens verksamhet. Endast en mindre del handlingar finns kvar i akademien rörande fisket, särskilt i serierna E VI och E IX d. Jfr även Fiskeriintendentens arkiv vid Göteborgs landsarkiv. Vidare föreligger materialet alltså på Riksarkivet i Kungl. Lantbruksstyrelsens, fiskeri- byråns arkiv, i serierna: C I a Fiskeriintendentens diarier 1870-1889, E I a Kungl. brev och departementsskrivelser 1867-1882, E III Länskungörelser gällande fiskeristadgar 1855-1889, E IV Länsstyrelsens resolutioner gällande flottningar 1851-1889, E V Meddelanden från utrikesdepartementet 1886- 1889, E VIII a Fiskeriintendentens korrespondens 1864-1889, E IX a Berättelser, fiskeritjänstemännen 1862-1889, E IX d Dagböcker och resplaner från fiskeritjänstemän 1866- 1889, F I b Rapporter, fiskeodlingsanstalterna 1869-1889, F I c Rapporter, journaler och dagböcker rörande lax, laxöring och sik 1867-1889, F II a Insjöbeskrivningar 1880-1889, F IV In- och utförsel av fiskeriprodukter 1872-1884, F VI Loggböcker, väderleksobservationer, stormvarningar 1880-1889, F VII ba Fiskeriundersökningar, fiskeribiologiska 1873-1889, F VII bc Fiskeriundersökningar, fiskodling hushållningssällskapen 1860-1889, F VII bd Fiskeriundersökningar, anteckningar av fiskeritjänstemän 1819-1889, F VII be Fiskodling, laxfiske, kräftfiske 1876-1889, F VIII a Statens fiskodlingsanstalt, Borenshult 1889, F XVIII Övriga ämnesordnade handlingar 1860-1889, F XIX a Utställningar avseende fisket 1866-1889, F XIX b Tryck rörande utställningar 1861-1889, H I a Fiskeristatistik, laxfiske 1860-1889, H I b Fiskeristatistik, olika slag av fisken 1868-1889 samt i serie H II Insjöstatistik 1871-1889. Frågor Materialet om fiskerinäringen borde ge inblickar i fiskerinäringens organisationsväsen, möjliggöra en statistisk överblick över näringens utveckling, både kvantitativt och kvalitativt. Vidare borde det vara möjligt att få en uppfattning om t ex miljöförändringar utifrån de ofta relativt detaljerade redogörelserna om skilda fiskevatten. Litteratur
KONTROLLVÄSENDE
Även om man brukar säga att bonden särskiljs i sitt yrkesutövande av sitt beroende av väder och vind, i sig okontrollerbara förhållanden, finns det naturligtvis många sätt på vilka människan sökt skaffa sig ett inflytande över slumpens skördar. Forskning om nya växtslag, en ökad förståelse av de kemiska förutsättningarna för konstgjord gödning och avel till ur produktions- synpunkt bättre lämpande djur är bara några exempel. Organisatoriskt tar sig denna strävan uttryck bl a i olika kontrollanstalter, som har till uppgift att väga, mäta, jämföra och även forska. De kemiska stationerna, som för jordbrukets räkning bidrog till en viktig del av kontrollen inom jordbruksnäringen vad gäller t ex jordkvaliteter, foder och utsäde, tillkom med början 1877 i Skara, Kalmar, Halmstad och Västerås. Året
därpå i Örebro, 1883 i Jönköping och Härnösand samt 1898 i Visby. Förutom de här nämnda statsunderstödda kontrollstationerna, svarade bl a hushållningssällskapen för sådan verksamhet. Frökontrollen var egentligen en något litet äldre och särskild gren av verksamheten, senare ofta organisatoriskt förenad med den kemiska kontrollen. Först kom frökontrollen till Nydala i Halland 1876. Från början fanns ett övergripande ansvar för verksamheten hos Kungl. Lantbruks-akademien. Från 1890 övergick detta till Kungl. Lantbruksstyrelsen. Fram till denna tid finns alltså möjligheter att i akademiens arkiv få en nationell överblick över verksamheten, särskilt genom serien E VII c, som bl a innehåller de kemiska stationernas och frökontrollanstalternas årliga redogörelser. Frågor I den mån de kemiska stationernas egna arkiv inte bevarats kan här finnas åtminstone en del informationer, som speglar verksamheten ned till testresultatnivå, som bör ha ett intresse vid beräkningar av avkastning o s v. Det framkommer också vilka jordbrukare som tidigt utnyttjade kontrollens möjligheter. Litteratur
AKADEMIENS MEDDELARE
En fråga av stort källkritiskt och metodiskt intresse är vilka de egentligen var, som utgjorde akademiens meddelare i olika spörsmål, d v s de som skrev till akademien med uppgifter om olika fält inom akademiens intresseområden. Detta kunde ske spontant eller som svar på fråge- listor eller tävlingsupprop, och meddelarnas texter kunde senare bli publicerade av akademien eller i hushållningssällskapens skrifter. Många har också förblivit opublicerade. Några av dem hade en mer intim anknytning till akademien, som ledamöter eller korresponderande ledamöter, andra nåddes av akademiens ständiga förfrågningar via tidskriften (annalerna) eller t ex Post- och Inrikes Tidningar. Vilka slag av jord- och skogsbrukare representerar dessa. Var de uteslutande större jordägare, självägande lantbrukare eller arrendatorer, eller saknade de rent av i hög utsträckning en direkt kontakt med jordbruket. I vilken utsträckning har de obesuttna haft kontakter med akademien. En närmare uppfattning om dessa frågor är av avgörande betydelse för bedömningen av källvärdet hos det rika material, som akademien samlat. Personliga erfarenheter av jordbruk bör rimligen leda till ett högre källvärde för det material, där sagesmännen uttalar sig i specifika näringsfrågor. Akademiens tidskrift i serie B II a är ett omfattande utgångsmaterial, som har flera systematiska register. Vad gäller dem som varit knutna som ledamöter till akademien, finns de grundläggande uppgifterna om personer bl a i serierna D I a - D I c. Dessa matriklar innehåller även hänvisningar till texter författade av dem som finns publicerade t ex i akademiens tidskrift. Jfr för övrigt med Hebbes lantbruksbibliografi, som ger en samlande bild av personernas samlade författarskap inom jordbruksområdet för tiden fram till 1850. Frågor Med utgångspunkt t ex i akademiens tidskrift (annalerna), de icke anonyma tävlingsskrifterna eller frågelistsvaren, borde ett urval av sagesmännen eller meddelarna granskas med hänsyn till yrkesverksamhet, klasstillhörighet, förmögenhetsskikt, sociala relationer, utbildning, de egna jordbruksföretagens storlek o s v. Förutom materialet i akademiens arkiv, får här uppgifter samlas ur kyrkobokföringen och t ex bouppteckningar. Detta material förvaras i allmänhet vid landsarkiven, men finns också i
hög grad tillgängligt på mikrofilm eller mikrofiche, som kan lånas till önskad ort. Resultatet av en sådan undersökning skulle kunna relateras till akademiens utsagda mål med kunskapsinsamlingen vid skilda tidpunkter. Vad kan sägas om akademiens medvetna strategier för uppbyggnaden av ett kunskapsinsamlande personligt nätverk, som innefattar hela Sverige. Hur resonerade akademiens personal om sina meddelare. Hur värderade de olika kunskaper och kompetenser, eller saknade de uppgifter om detta. Litteratur
HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN
De enskilda hushållningssällskapen i landet studeras givetvis bäst genom sina egna arkiv. Akademiens arkiv är dock användbart på flera sätt, även om intresset gäller ett enskilt hushållningssällskap. Det saknas ännu en nationell överblick över hushållningssällskapens arkiv: vad som bevarats, var de förvaras och om de är tillgängliga. På några punkter kan säkert akademiens arkiv komplettera och delvis fylla i luckor som kan förekomma hos hushållningssällskapen. Akademiens välförsedda bibliotek innehåller i princip kompletta sviter av samtliga hushållningssällskaps egna tidskrifter, vilka tillsammans med arkivets innehåll kan användas för en relativt lättillgänglig nationell överblick. Dessutom finns jubileumsskrifterna för samtliga hushållningssällskap. Akademiens arkiv innehåller betydande mängder korrespondens med hushållningssällskapen. En viktig serie är E V, men eftersom dessa kontakter genomsyrade mycket av akademiens verksamhet, finns handlingar i ett mycket stort antal serier, inte minst de allmänna serierna B I och E II. Frågor En värdefull uppgift vore att sammanställa information om samtliga hushållningssällskaps arkiv, och att relatera till akademiens arkiv. En konsekvent genomförd undersökning av arkiven hos hushållningssällskapen skulle underlätta framtidens utnyttjande av detta viktiga material. Litteratur
TRÄDGÅRDSBRUKET VID EXPERIMENTALFÄLTET
Trädgårdsbruket är en relativt undanskymd del av lantbrukets historia. Ändå torde den genom alla tider ha haft en stor ekonomisk betydelse. Vid Experimentalfältet bedrev akademien undervisning och försök på trädgårdsområdet. Trädgårdsskolans verksamhet fanns på Experimentalfältet fram till 1963, då den förstatligades och förlades till Norrköping. Inom akademien behandlades dessa frågor i skogs- och trädgårdsavdeningen (serie A III b), med handlingar bl a i serien F VII d. Jfr även serie Ö XXIII. Frågor Genom t ex de årliga redogörelserna kan en central del av trädgårdsutbildningens historia sammanställas. Utvecklingen och försöken med t ex nya fruktsorter kan följas relativt väl. I vilken mån infördes nya sorter på detta sätt till Sverige. Litteratur
HISTORIENS INDIVIDER I JORD- OCH SKOGSBRUK
På arkivteoretiska grunder placeras den typ av material som saknar direkt samband med en arkivbildares egen verksamhet, som det övriga arkivet är ett resultat av, i egna serier under huvudrubriken "Ö" - övriga handlingar. Det kan gälla gåvor av skilda slag, någon enskild tjänstemans handlingar som anses ha en egen identitet och där kan man i bland även finna handlingar vars ursprung är oklart. Akademiens arkiv utgör inget undantag. Här förekommer en hel del handlingar, som till sitt omfång kanske inte är så stort, men som ändå kan ha sitt intresse i rätt sammanhang eller
för en person med något speciellt intresse. Det förekommer också att vissa arkivbildningar anses så självständiga att de får presenteras i egna arkivförteckningar, som "delarkiv" till en arkivbildare. Till akademiens arkiv har knutits följande arkivbildare: Lantbruksakademiens ekonomiska forskningskommitté (se ovan), Svenska Allmogehems Jordbrukarfond (Stiftelsen Hem i Sverige) samt Sveriges Allmänna Fjäderfäavelsförening. Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning utgör en egen arkivbildare (se ovan). Jämför arkivöversikterna nedan. Bland akademiens "oväntade" handlingar finns t ex spridda gårdsräkenskaper, enskildas dagböcker och räkenskaper (serie Ö I), en stor pressklippsamling rörande mejerihanteringen samlad av Gustaf Liljhagen (serie Ö XI), Paul Hellströms "memoarer" (serie Ö XII), en samling maskinfotografier av Sven Alwerud (Ö XVI), en stor bildsamling av Göran Knutsson vid Uppsala läns hushållningssällskap (ÖXVIII), intervjuutskrifter från en dokumentation av skogsarbete i Värmland 1945-1980 av Klas Ramberg (Ö XIX), arrendatorn A Fr Öhlins dagböcker och räkenskaper från Åkerby vid Näsby gård i Täby norr om Stockholm (Ö XX), kronojägaren Arvid Lindströms dagböcker (Ö XXI), delar av Nils Wohlins arbetsmaterial till en studie av jordarvslagstiftningen (ÖXXV), avskrifter av Carl och Herman Juhlin Dannfelts "minnen" (Ö XXX och Ö XXI) samt Lantbruksklubben i Stockholm (Ö XXXII). Frågor Dagböcker från enskilda jordbrukare har alltid ett stort värde för detaljerade närstudier från olika aspekter. A Fr Öhlins brukade gården Åkerby nr 1 under Näsby gård, då tillhörig direktören vid Ludvigsbergs Mekaniska Verkstad i Stockholm Carl Robert Lamm. Dagboken behandlar genomförda jord- och skogsbruksarbeten vid Åkerby och Näsby, auktionsbesök, skörde- uppgifter, arbetsresor, husförhör, skogsarbete, maskinreparationer, stadsresor, sjukdom, slakt, besök till kvarnen och veterinären etc. Noteringarna är, som ofta är fallet i den här typen av material, mycket lakoniska och omfattar en dag per rad. Men en hel del går ändå att utläsa och att tolka fram ur dagboken. Närheten till Stockholm ger den en speciell karaktär. Volymen innefattar även en räkenskapsbok, sannolikt från Näsby gård. Av intresse är också de noteringar om lin- och ullproduktionen vid Vänersnäs och Främmestads gårdar förda kring 1800-talets mitt (serie Ö I). Stort dokumentärt värde har också de två bildsamlingar som Göran Knutsson och Sven Alwerud samlat, bl a med många bilder som visar 1900-talets stora maskinella förändringar inom jordbruket. Tyvärr är den skriftliga dokumentationen till bilderna knapphändig. Klas Rambergs intervjuundersökning om skogsarbete i Värmland har avsatt ett stort utskrivet intervjumaterial omfattande ca 2.500 sidor från 48 informanter. Originalljudbanden har deponerats på Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Intervjuarbetet inleddes 1988 och har en särskild inriktning på skogsbrukets förändring och villkor. Intervjuerna föregicks av en enkätundersökning. Alla intervjuer bandades och har sedan ordagrant skrivits ut med normaliserad svenska. Detta omfattande källmaterial belyser en mycket viktig period av vår svenska samtidshistoria, speglat i skogsbrukets tekniska förändringar. Att hela materialet har skrivits ut förhöjer dess tillgänglighet. Litteratur
SKOGEN SOM RESURS
Akademiens arbetsområde innefattar med de areella
näringarna inte enbart snävt jordbruket, utan även fisket och skogsbruket som framkommit i det föregående. Akademiens andra avdelning - Skogs- och trädgårdsavdelningen - behandlade frågor om skogen. De första hundra årens prisfrågor och premieämnen upptar 7 punkter, under vilka skogen står i fokus. De kunde behandla premier för inhängnad av självvuxen skog till skydd mot betande djur (1814), plantering av pil, sälg eller poppel (1814), tillverkning av vin, cider eller annan dryck av svensk frukt eller björk- eller lönnlake (1814), plantering av ekollon på inhägnad jord (1817), utländska trädslag som ger snabbare återväxt och/eller dugligare virke än de inhemska trädslagen (1820), skadeinsekter på löv- och barrskogsbestånd och kända motmedel (1828) samt sådd av barrskog i mindre skogrika trakter (1842). Men skogen fanns med även i de mer allmänna topografiska frågelistorna (se sidan 27 f). Inkomna tävlingsskrifter finns i serierna E II och E VIII a. I avdelningens protokoll diskuterades de insända skrifterna (serie A III b). Frågor En överblick över akademiens syn på skogen som samhällelig resurs kunde skapas. Vilka problem fokuserades. Sker det några förskjutningar i akademiens intresse. Kan någon särskild debatt följas t ex om synen på importerade trädslag, en fråga som ännu har brännande aktualitet.
|