Det är åtminstone 150 år sedan handskrifter i det s k Hernquistska biblioteket vid Veterinärinrättningen i Skara lästes och utnyttjades regelbundet, och under alla dessa år har det naturligtvis funnits många tillfällen för de gamla pappren att komma i oordning. Ett försök (omkring 1910?) att ordna dem efter innehåll - oavsett hand och tillkomsttid - och att lägga in dem i bindpärmar med ämnesbeteckningar blev emellertid helt förödande, ty då splittrades många manuskript, vars delar det sedermera varit synnerligen tidsödande och svårt att finna och återförena.
Med samlingen i detta tillstånd var det naturligtvis inte lätt att vid en genomgång 1958 utsortera det arkivpliktiga materialet, vilket då överfördes till Göteborgs Landsarkiv (GLA), medan exempelvis undervisningsunderlaget (handskrivna "kompendier") och åtskilligt annat av lokalt och personligt intresse skulle få stanna vid Veterinärinrättningen.
Den ende som tidigare har utnyttjat handskriftssamlingen i någon större omfattning är Henrik Sandblad, nämligen för arbeten om Peter Hernquist (i Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapets Årsskrift 1970 och i Lychnos 1971-72). Han var emellertid mycket kritisk emot samlingens oordnade tillstånd med materialet på två ställen - ofta med en del av en och samma handskrift i Skara och resten i Göteborg (Sandblad 1971-72, sid 34, not 8). Han talar om en "atomisering" av materialet, som är maximalt ägnad att försvåra dess utnyttjande i effektiv forskning.
Sedan GLA nyligen välvilligt återbördat en del material till Skara, har vissa av dessa nackdelar eliminerats, och förhoppningsvis skall det nu genomförda ordnandet och upprättandet av en katalog i huvudsak undanröja de övriga.
Inledningsvis genomgicks först hela materialet utan ändring av ordningsföljden; varje handling åsattes ett preliminärt nummer (med blyerts), en maskinskriven förteckning upprättades med kort angivande av innehåll, omfattning och papprets vattenmärke. Vid denna första genomgång erhölls kännedom om materialets sammansättning, karaktär och omfattning. Härigenom skapades en bas för det fortsatta arbetet, som kom att bli betydligt mer omfattande än som antogs från början.
Kontrollen av vattenmärkena behöver måhända förklaras. Vid en tidigare genomgång av Veterinärinrättningens s k antika herbarium (i Veterinärhistoriska Muséet) kunde arken i viss mån dateras efter vattenmärkena. Man hade tydligen köpt en kvantitet papper, som sedan användes tills det tog slut, och sedan inhandlade man ett nytt parti. Handskrifterna visade sig snart - åtminstone delvis - vara gjorda på samma papper, som använts för delar av det "antika" herbariet.
En viktig del av samlingen (c:a 6 000 beskriftade sidor) emanerar från Peter Hernquist (1726-1808), grundaren av Veterinärinrättningen i Skara och av det svenska veterinärväsendet. Flertalet av dessa manuskript är utomordentligt vackert skrivna med en lättläst 1700-talsstil (främmande ord dock konsekvent med romansk stil).
Peter Hernquists efterträdare Sven Adolph Norling (1785-1858) har lämnat mycket få skrivna aktstycken efter sig - i allmänhet har han bara undertecknat av andra personer skriven text. Desto mer material finns från den samtida andre läraren Lars Tidén (1777-1847) - inte mindre än
11 000 beskriftade sidor - allt skrivet med en spretig stil, med bläckplumpar, överstrykningar, ändringar, ändringar av ändringarna, inskjutna och tillagda stycken samt ofta svårbegripliga förkortningar, vilket allt gör hans manuskript allt annat än lättlästa.
Tidén var kirurgie magister, och redan under sin studietid i Stockholm (1804-1810), köpte han en mängd anteckningsserier från föreläsningar i olika kirurgiska och medicinska ämnen. Flertalet av dessa är inbundna.
När Tidén gick bort l847, kom Nils Edvard Forssell (1821-1883) som hans efterträdare, och då S A Norling avled 1858, blev Forssell föreståndare vid Veterinärinrättningen. Han är företrädd i samlingen med något över 2 000 beskriftade sidor.
Förutom de nämnda finns naturligtvis material av många andra händer, bl a åtskilliga elever vid Inrättningen. - Totalt omfattar samlingen något över 30 000 sidor.
Innan den slutliga katalogiseringen utfördes, sorterades materialet efter händer, lästes, genomgicks eller "skummades", varefter likartade objekt sammanfördes. Omkring 30 handlingar var hophäftade med knappnålar, som i en del fall förorsakat rostskador. Nålarna togs bort och sattes med identifikation upp på skrivkort ("Hernquistska bibliotekets knappnålssamling"). Handlingarna häftades därefter ihop med arkivtråd. - Det som här sägs i ett par meningar tog åtskilliga månader att genomföra.
Vid sorteringen togs också hänsyn till handstilens utseende, papprets och bläckets egenskaper, vattenmärken m m. Avsikten var, att föremålen skulle införas i katalogen så ordnade, att något sakregister inte skulle behövas.
Denna målsättning kunde inte upprätthållas, dels på grund av materialets omfattning och dels på grund av den mänskliga faktorn. Efter någon tids arbete kunde felsorterade handskrifter dyka upp, vilka redan borde varit inlagda för att komma i rätt sammanhang. Dessutom tillkom det från GLA återlämnade materialet först på ganska sent stadium. Ett enkelt sakregister blev sålunda en nödvändighet.
Katalogen lades upp på PC med hjälp av ett ordbehandlingsprogram, eftersom inget enkelt databassystem fanns tillgängligt för den tillgängliga datorn. Varje manuskript åsattes ett nummer med en pagineringsstämpel,och en beskrivning lades in enligt det på sid 18 visade systemet. I många fall gjordes en ganska grundlig genomläsning, varefter en kort sammanfattning skrevs. I andra fall ögnades bara handlingen igenom, och då kanske sammanfattningen inte avspeglar innehållet helt korrekt. - Detta är väl också en kompetensfråga; föreliggande innehållsbeskrivningar är troligen pålitliga ifråga om jordbruk och veterinärmedicin, i viss mån också humanmedicin, men kanske inte helt tillfredsställande ifråga om teologi - för att bara ta ett exempel.
I samband härmed kompletterades den tidigare samlingen av vattenmärken, så att alla förekommande typer avritats (där så varit möjligt). Denna vattenmärkessamling kommer om möjligt att bearbetas i annat sammanhang.
I erforderlig omfattning försågs handskrifterna med skyddsomslag av kartong och uppställdes i nummerordning i Hernquistska bibliotekets brandsäkra skåp.
Sakregistret utarbetades med huvud- och underrubriker. Inom undergrupperna eftersträvades placering av likartade objekt tillsammans; i övrigt är ordningen arbiträr. - Samma handskrift kan naturligtvis förekomma på flera ställen i registret. - Personregistret upptar endast namn, som förekommer i katalogen; ej alla i handskrifterna nämnda personer.
Arbetet har varit utomordentligt intressant och stimulerande. Väl har stunder eller perioder förekommit, då företaget synts hopplöst att slutföra, eller då samvetsförebråelserna för försummelser emot familjen känts betungande, men hela tiden har hjälp och uppmuntran erhållits av bibliotekarien vid Veterinärbiblioteket, VMDhc Per-Ola Räf, och inte minst av min hustru Gerd.
Skara i november 1992.
Ivar Dyrendahl.