·
Föreningen förmår genom medlemmarnas samlade
ekonomiska styrka att anskaffa och tillhandahålla medlemmarna hjälpmedel, som
de var för sig ej eller blott med större svårighet skulle kunna skaffa sig
tillgång till eller som de var för sig ej hava full användning för.
·
Medlemmarna kunna gemensamt få sina produkter
(kött, mjölk, säd, frö) beredda till varor av högre kvalitet, än de var för sig
skulle kunna med sina ofullkomligare hjälpmedel.
·
Genom sin samlade ekonomiska säkerhet samt
genom större inköp och försäljningar kunna medlemmarna betinga sig bättre
villkor och vid inköpen genomföra verksam kontroll och garanti för varornas
beskaffenhet.
· Föreningarna bilda representationer för lantmännen och deras intressen, vilka kunna med större kraft än den enskilde framföra lantmännens önskemål och behov samt tillhandagå myndigheter med önskvärda utredningar.
Så skrev professor Herman Juhlin Dannfelt 1923 i Lantmannens uppslagsbok under uppslagsordet ”Föreningsväsen”. Hans ord är lika relevanta idag som då. Som den föreliggande boken tydligt visar har jordbrukarnas föreningsrörelse en betydelsefull historia att bygga vidare på. Både idag och i det framtida utvecklingsarbetet är historisk kunskap och förankring av avgörande betydelse.
De kooperativa föreningarna i lantbrukets olika branscher är idag stora koncerner, men alla har de sitt ursprung i en lokal bondesamverkan. Därmed finns inom föreningsrörelsen en lång tradition av gemensamt ägande och medlemsinflytande. För att kunna fortsätta spela en viktig roll, inte bara för att marknadsföra lantbrukets produkter utan även i samhällsdebatten, är denna historiskt förankrade identitet en unik tillgång.
De svenska lantbrukarna och deras föreningsägda företag har de senaste årtiondena upplevt en tilltagande konkurrens på den europeiska och internationella marknaden. Detta är en utveckling som kommer att fortsätta. Nya samarbetsformer över nationsgränserna håller på att växa fram och här är det oerhört värdefullt med ett kooperativt idéarv som delas med liknande rörelser i hela världen.
Med dessa perspektiv för ögonen inser man lätt forskningens betydelse. Det gäller såväl den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor av professionella historiker och studenter som den som utförs av lekmannaforskare med egna erfarenheter inifrån föreningsrörelsen. Denna bok utgör utan tvivel ett värdefullt bidrag, som förhoppningsvis kommer att följas av fler.
Som det breda utbudet av artiklar i boken visar berör jordbrukarnas föreningsväsen många delar av samhällslivet. I jämförelse med många andra länder är emellertid den svenska historieskrivningen långt ifrån fullständig. Som verksam inom den svenska föreningsrörelsen kan man vid läsningen av exempelvis Erik Helmer Pedersens artikel om det danska jordbrukets historia och historieskrivning drabbas av en lätt avundsjuka. Den rikliga danska litteraturen föranleds naturligtvis av att bönderna under lång tid haft en ovanligt stark ställning i samhället, såväl ekonomiskt som politiskt. I svenska historieböcker hamnar jordbruket däremot ofta i skuggan av den under 1900-talet alltmer dominerande industrin. Enligt min mening får man dock inte glömma att bönderna under större delen av seklet fortfarande utgjorde en mycket stor andel av befolkningen. Idag har de minskat i antal men de innehar fortfarande en ekonomisk nyckelroll, inte minst genom sin föreningsrörelse.
Thorsten Andersson
Akademiens preses
F.d. VD i Lantbrukarnas Riksförbund