Förord

 

Jordbrukarnas föreningar har i över hundra år haft en mycket stor ekonomisk och social betydelse för jordbruksnäringen. Under samma tid har hela landsbygdssamhället genomgått en genomgripande omvandlingsprocess. Organisationerna har både avspeglat och själva påverkat denna utveckling.

I mindre skala inleddes de svenska böndernas organisering under 1800-talet och omkring förra sekelskiftet uppstod ett stort antal lokala kooperativa föreningar. Ur ekonomisk synvinkel var mejeri- och inköpsföreningarna de mest betydelsefulla. Föreningar för slakterier, äggdistribution, kokontroll, tjurhållning och tröskverk spelade också en viktig roll. Under 1930-talets ekonomiska kris inleddes en omfattande utbyggnad av lantbrukskooperationen, som på kort tid blev i det närmaste heltäckande. De kooperativa föreningarna samlades i paraplyorganisationen Sveriges Lantbruksförbund. Vid samma tid framträdde den nya intresseorganisationen Riksförbundet Landsbygdens Folk, som agiterade livligt för att bönderna skulle ansluta sig till kooperationen. De två huvudorganisationerna inledde ett samarbete som efterhand blev allt tätare. Den 1 januari 1971 togs steget fullt ut och Lantbrukarnas Riksförbund såg dagens ljus.

Jordbrukarnas organisationshistoria är ett mycket stort forskningsfält som endast delvis har bearbetats. På senare år har en rad enskilda forskningsinsatser gjorts, men ett samlat grepp har saknats. I syfte att knyta ihop forskningen på området anordnades den 11 oktober 2000 ett heldagsseminarium vid Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien. Sammankomsten var ett samarrangemang mellan KSLA, Lantbrukarnas Riksförbund och Föreningen Kooperativa Studier. Medverkade gjorde såväl företrädare för jordbrukets organisationer som akademiska forskare från Sverige, Danmark och Norge. De vidareutvecklade och utbyggda presentationerna som gjordes vid detta seminarium samt ett antal nytillkomna artiklar, har därefter samlats i denna bok.

Förhoppningen är att boken skall stimulera intresset och ge impulser till ny forskning. Mycket återstår att göra, på såväl nationell som regional och lokal nivå. Inte minst kan jämförelser med andra länder visa på intressanta likheter och skillnader. Därför innehåller boken flera artiklar med ett sådant jämförande perspektiv. De flesta bidragen behandlar dock den svenska utvecklingen ur en lång rad aspekter och ger sammantaget en bild av hur mångfasetterad jordbrukarrörelsen varit och fortfarande är.

För att illustrera bredden av den fortsatta forskning som vore önskvärd följer här ett axplock av tänkbara teman. En del av dem tangeras i denna bok, andra är i det närmaste helt outforskade.

• Mejeriföreningarnas betydelse för små och stora jordbrukare i olika delar av landet.
• Det lokala genomförandet av det stora organisationsbygget på 1930-talet.
• RLF-avdelningarna som förmedlare av lokala bondeopinioner.
• Förhållandet mellan RLF/LRF och andra organisationer.
• Motsättningar mellan kooperativt och privat i mejeri- och slakteribranscherna.
• Fusionsvågen inom lantbrukskooperationen från 1960-talet och framåt – orsaker och följder.
• Lantbrukskooperationens marknadsstrategier.
• Jordbrukarorganisationernas förhållande till statsmakterna i samband med prisförhandlingarna.
• Miljöanpassningen av jordbruksproduktionen.
• Jordbrukarorganisationernas nordiska och internationella samarbete.

Forskningen kommer i fortsättningen att underlättas betydligt av att LRF:s omfattande arkiv nyligen flyttats till Föreningen Stockholms Företagsminnen. Där håller det på att katalogiseras och göras tillgängligt för såväl akademiska forskare och studenter som lekmannaforskare. På så sätt kan förhoppningsvis bilden av jordbrukarnas föreningar och deras roll i samhället fördjupas betydligt i framtiden.

 

Björklinge i maj 2004

Reine Rydén